söndag 15 maj 2011

Tre generationer starka uruguayanskor

Den är så bra så att orden inte räcker till, Carolina De Robertis debutroman Det osynliga berget, som beskriver tre generationers kvinnoöden i Uruguay. I den första delen får vi följa den starka och mytomspunna Pajarita, som växer upp på landsbygden i norra Uruguay. Hon flyttar senare till Montevideo när hon gifter sig med italienaren Ignazio, som både är en hejare på pokerspel och har en svaghet för rusdrycker. I romanens andra del lär vi känna Pajaritas och Ignazios rebelliska dotter Eva, som lever för sin poesi och som i sin ungdom flyr till Buenos Aires efter att ha varit med om en traumatisk händelse. I Argentina kollapsar hon i sin ensamhet, men räddas av en överklassläkare som förälskar sig i den fascinerande unga poeten. I sin stormande förälskelse hittar han modet att trotsa alla samhällsnormer och gifter sig med den unga uruguayanskan, trots hennes enkla bakgrund. Den starka Eva är dock inte en kvinna som blundar för orättvisor, och det hela slutar med att familjen hastigt blir tvungen att fly från landet. När romanen når sin tredje och sista del, hamnar fokus på Salomé, dotter till Eva och således dotterdotter till Pajarita. Under hennes ungdomstid i 1960-talets Uruguay upprörs hon av samhällets orättvisor, vilket får henne att gå med i den vänsterradikala gerillan Tupamaros. Det hela verkar oskyldig så länge hon bara behöver sova med en vapengömma under madrassen och gå på möten med sina likasinnade, men Salomé blir snart varse allvaret i sitt engagemang.

I romanen finns många verkliga historiska händelser skildrade, vilket gör den extra intressant. Eftersom boken sträcker sig över i stort sett hela 1900-talet blir den en spännande historielektion, där läsaren lyfts in i själva händelseförloppet. Dessutom är de starka kvinnoporträtten oerhört gripande. Gemensamt för de här tre kvinnorna är deras styrka och självständighet, och de väljer alla tre att kämpa för de det anser är rätt här i livet. Deras liv är fyllda av lika delar passion och smärta, känslor som De Robertis med stor skicklighet lyckas skildra. Det var helt enkelt längesedan en bok gjorde mig så här mållös!

/Sara

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar