torsdag 28 april 2011

Som i en film av Woody Allen

Fast egentligen inte alls, för berättelsen är stram och återhållen. Men miljöer och persongallerierna känner man igen och så är det ju i grunden en skildring av en inte så vacker skilsmässa, precis som det kan vara hos Allen. I boken Tre apor av Stephan Mendel-Enk möter vi 13-årige Jacob och hans nära och kära. Stephan Mendel-Enks diaspora är dock inte New York, utan Göteborg. Åh, det är tragiskt, pappa flyttar ut och mammas nye man flyttar omedelbart in. Släktingar blir sjuka och den judiska församlingen i Göteborgt tunnas ut och byter rabbin i parti och minut. Ovanpå det finns den ständiga oron för Israels öde, främst manifesterad i morfaderns misstänksamhet mot alla som inte älskar den judiska staten.





Hur kunde t ex Sverige ge Israel noll poäng i melodofestivalen 1980?


I församlingen får barnen givetvis gå till fröken Judith och lära sig allt om fäderneslandet.

Hur var det egentligen med kriget i Libanon 1982? Jacob blir stum när han ska redovisa.

Anekdoterna är trots bokens stramhet många och Mendel-Enk hade gärna fått lov att breda ut sig ytterligare, det hade verkligen inte gjort något. Men det är något visst med judisk självironisk humor, märkliga ord på jiddisch som aldrig översätts, men som man ändå på något sätt gissar sig till betydelsen av. Det kunde varit en sorglig bok, det kunde varit en tråkig bok. Men det är vansinnigt kul och stor litteratur.

måndag 18 april 2011

Om utsatthet och fula fiskar

Åh, hon är bra, riktigt bra, konstaterar jag förtjust när jag kommit en liten bit i Sara Lövestams nya bok I havet finns så många stora fiskar. För jag gillade även hennes första roman Udda, men det finns många författare som lyckats skriva en bra roman. En bra författare blir man dock inte förrän man skrivit minst två bra böcker. Och Sara Lövestam har inte bara skrivit en bra uppföljare till sin första roman, hon har toppat den!

Boken handlar om femårige Malte, som lever under trasiga hemförhållanden, med en vindrickande mamma som inte riktigt orkar med någonting, och mammas våldsamme och svartsjuke kille. I hemmet stormar bråken och smutsen gror medan tomflaskorna trängs på diskbänken. Men om allt detta får Malte inte säga någonting till fröknarna på dagis, för då kan soctanterna komma och ta honom ifrån mamma. Så Malte säger inte så mycket alls på dagis, för om man öppnar munnen kan det råka komma fel saker ur den. I stället bråkar han med de andra barnen, utan att egentligen veta varför han gör så. Men så kliver plötsligt en annan vuxen människa in i Maltes liv. Det är Roger som en tid gått och spanat in Malte genom dagisstaketet. Han charmar både mamma och dagisfröknar och blir till en välkommen avlastning för mamma när han börjar hämta och lämna Malte på dagis, och han ställer även upp om mamma vill att Malte ska sova borta någon natt. Ingen ifrågasätter Rogers motiv till att ägna sig åt pojken, för Roger är ju så trevlig och så bra för både Malte och Maltes mamma. Eller?

Parallellt får vi följa Iakttagaren, som ser vad som händer i världen men som inte är en del av den. Iakttagaren har en alldeles egen historia som behöver komma ut i ljuset, och mystiken är tät kring denna speciella figur vars skal så småningom börjar krackelera.

Boken erbjuder både spänning, mystik och starka obehagskänslor, och den är enormt svår att lägga ifrån sig. Lövestam skriver med en säregen stilistisk skicklighet och lyckas hålla en intensitet boken igenom. Jag ska inte avslöja för mycket om själva handlingen, för det skriver Lövestam på sin blogg att alldeles för många som redan recenserat och bloggat om boken gjort. Och det är att förstöra spänningen för den som inte redan har läst den. Jag säger istället att jag rekommenderar den.

/Sara

måndag 4 april 2011

Norén för nybörjare på norrländska

Anders: Norrlands svårmod av Therese Söderlind är en i alla avseenden tjock bok, men så spänner den ju också över en lång tid. Vi möter huvudpersonen Anna som litet barn, som tonåring och som (ung) vuxen. Det är ett grepp som fungerar bättre i teorin än i praktiken. Men vad handlar den om egentligen?

Sara: Bakgrundshistorien är en familjetragedi, där den sjuåriga Anna blir lämnad att växa upp hos sin moster och hennes man efter att hela Annas egen familj utplånats. Det börjar med att äldsta brodern Charlie mystiskt försvinner i skogen under jakten, och någon dag senare är även den andra brodern, Mattias, spårlöst borta. Pappan avslutar själv sitt liv, och lämnar efter sig ett mystisk avskedstext, och mamman i sin tur väljer att följa pappan. Det är således ett stort trauma som Anna bär med sig under sin uppväxt, och det hela blir inte bättre av att hon som 13-åring hamnar i händerna på kyrkans ungdomsledare som drar nytta av hennes utsatthet.

Anders: Det blir liksom lite för mycket, men ändå kan jag inte lägga boken ifrån mig. Den vuxna Anna bor i storstaden och bär varje dag en en tung ryggsäck full med sviterna från sin trassliga barndom och man undrar vilken väg det hela ska ta. Självklart kan Anna aldrig få frid och ro förrän frågetecknen från barndomen blir uträtade. Men vägen dit är lång och vindlande och går via masochistiskt sex och ängslig klängighet, förbi ensligt belägna gårdar och ordkarga män, som sig bör. Klichén är aldrig långt borta.

Sara: Personligen tycker jag att det blir alldeles för mycket av allting, och boken fångar egentligen aldrig mitt intresse. Visst vill jag veta hur det går och vad som egentligen hände med Annas familj, men det är inte så att jag lever mig in i berättelsen så som jag brukar göra när det är riktigt bra.

Anders: Slutet är på alla sätt precis det man förväntar sig. Ingen ont i det kanske, men man hade väl hoppats på något mer originellt. Läsvärd? Sådär.