onsdag 2 februari 2011

Det finns ingen som Babben

"Anekdoter ur Babben Larssons liv" eller "Modiga Babbens äventyr" skulle boken ha kunnat heta, men Babben har valt att ge den titeln "Jag vägrar dö nyfiken", vilket kanske är ett slagfärdigare namn på en bok. Men boken är verkligen en samling udda anekdoter ur författarens liv, och läsaren får gång på gång ta del av berättelser där Babben framstår som en orädd äventyrerska, som när hon som ung tjej liftade ensam med olika långtradarchaufförer genom hela Europa, eller där hon blottar sina rädslor och brister och kämpar hårt för att övervinna dem, som t.ex. när det gäller hennes matmissbruk. Här och där i texten har hon också petat in ett antal citat från sina shower, vilket lättar upp texten. Boken är över lag rolig och underhållande, och skriven på ett lättsamt sätt. Den är definitivt läsvärd men lämnar inga djupare spår efter sig, och det är ju heller inte alltid nödvändigt. Även lättsam underhållning har ett värde i sig. Och ingen kan påstå att inte Babben är underhållande. I själva verket kan hon nog faktiskt betraktas som den svenska ståuppkomikens moder.

/Sara

tisdag 1 februari 2011

Döden tänkte jag mig så

Han skriver fint om döden, Karl-Ove Knausgård och om det obegripliga i att sörja en far som kanske inte var någon man borde sörja så förfärligt. Svekfull och alkoholiserad var han, men Karl-Ove gråter som ett litet barn när han tillsammans med brodern planerar begravningen och röjer i den svinstia till bostad som pappan lämnat efter sig. Ja, boken har sina toppar. Men vägen till guldkornen är lång och självupptagen och det är svårt att förstå all uppmärksamhet och all hajp kring boken. Det stör mig att någon skriver en bok där man med namns nämnande lämnar ut sina nära och kära. Det borde gå att hitta på en ännu bättre historia än den som handlar om ens eget liv, särskilt om man har den enorma arbetskapacitet som Knausgård berömmer sig med. Det är måttligt intressant att läsa om tonårsförälskelserna och om hur bandet repade och spelade och om den sorglustiga nyårsaftonen 83/84. Jag hade föredragit en större fokusering på detta med döden, på moraliska dilemman och på livet som småbarnsförälder. Boken jag läser är bara första delen av sex. Den hugade kan alltså vänta sig ännu mer av släktingar som dör, tonårsfyllor och relationer och minnen, minnen. Vi väntar, men utan någon större spänning. Men troligen lär jag läsa resten också.