Johan Theorins tredje bok Blodläge utspelar sig liksom hans tidigare två böcker på Öland, och precis som i sina tidigare böcker bygger han upp en mystik med hjälp av den ölandska miljön, sina skumma karaktärer och en del övernaturliga inslag. I boken möter vi Per Mörner, som ärvt en stuga på ön och nu flyttat dit. Vi får även stifta bekantskap med Pers egocentriske pappa, Jerry, som har ett förflutet inom porrbranschen, och som varit en avlägsen figur i sin sons liv ända tills han drabbades av en stroke och upptäckte att han plötsligt behövde sin sons omsorg. Per plågas både av att behöva ta hand om sin gamla pappa och av det faktum att hans dotter lider av en allvarlig sjukdom. Pers grannar, Vendela och Max, är också nyinflyttade på ön. Vendela växte upp i trakten, och vad hon inte har berättat för sin egositiske skitstövel till make är att hennes främsta skäl till att återvända är att åter få möta älvorna som hjälpte henne så många gånger under hennes tragiska barndom. En annan granne är den gamle Gerlof Davidsson, som ägnar dagarna åt att gå igenom sin döda frus gamla dagböcker och forska i hur saker och ting hänger ihop.Blodläget är ett rött stråk som går genom kalkstenen i stenbrottet. Det sades vara förstenat blod efter en strid mellan trollen och älvorna. På det stora hela avhandlas vidskepligheter kring troll och i synnerhet älvor väldigt mycket i den här boken, och det känns både tröttsamt och irrelevant för handlingen. Enligt min mening har Theorin inte riktigt lyckats knyta ihop historien den här gången, utan den spretar åt alla möjliga håll och som läsare fängslas jag inte alls av innehållet. Både Skumtimmen och Nattfåk var spännande böcker, men den spänningen infinner sig tyvärr aldrig riktigt när man läser den här boken. Därför är det med ett visst mått av besvikelse jag lägger den ifrån mig.
/Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar