Pansarlitteratur

Den unga, men tuffa poliskvinnan Kaja Solness skickas till Hongkong för att leta upp Norges enda expert på seriemord - den gravt alkoholiserade och numera även opiumrökande Harry Hole. Lyckas hon få med honom?

Kommer dom så småningom att bli förälskade i varandra?

Drar han på slutet ut i världen igen?

Är påven katolik?


Ni förstår vad det handlar om. Klichéerna staplas, men det är väl så man vill ha det när man läser sin sommardeckare. Inte så att Hole är ett geni och alltigenom god, tvärtom är han stundom djupt osympatisk och har emellanåt fetfel i sina antaganden. Och alla förstår att någon som i det verkliga livet konsumerade Holes mängder av droger skulle möjligen kunna släpa sig mellan köket, sängen och vardagsrummet. Och parkbänken, soliga dagar. Och ondskan är givetvis omänskligt ond och det brutala är fruktansvärt brutalt. Blodet sprutar och den dödsbringande Leopolds äpple kan ingen annan än Hole själv överleva. Den vane läsaren gissar säkert också att vi får uppleva missunnsamma kollgor, karrärkåta polischefer, som bara avskyr den fantastiske utredaren och resten av det vi kan förvänta oss. En alldeles, alldeles osannolik upplösning kan man förvänta sig och givetvis andlös spänning på vägen. Man får det man betalar för och köper man över 600 sidor norsk bestsellerdeckare så väntar inga sensationer i fotöljen eller på gräsmattan. Seriemord, svartsjuka och resor till norska fjäll och avlägsna vulkantrakter, men utan någon djupare mening och utan något större budskap.


Och som så ofta när det gäller nordisk litteratur: slarvig översättning.

/A