För några månader sedan var jag på återbesök i Malmö kommunfullmäktige, där jag själv satt mellan 1992-2002 (och kanske snart igen). Det mesta var sig likt, men en nyhet var tydlig, förutom att det blivit rökförbud och att flaskvattnet var ersatt av en kran, och det var närvaron av sverigedemokrater. Om man bortser från det konkret politiska, så såg dom ut som om dom både ville smälta in och skilja ut sig samtidigt och det var uppenbart att dom inte var välkomna i församlingen. Sverigedemokraterna och deras sympatisörer diskuterar nästan alltid frågor kring islam och invandring och kommer till de mest märkliga slutsatser. Därvid stannar oftast diskussionen. Det Niklas Orrenius visar i sin bok är att SD vill ha en total nationalistisk samhällsomvandling, där skolan t ex ska vara "fosterländskt sinnad", där kulturpolitiken i princip ska avskaffas eller inriktas på fiolspel och folkdräkter. SD:s främsta politiska verktyg är offerrollen, tanken att det finns en konspiration mot allt svenskt i allmänhet och SD i synnerhet.Orrenius konstaterar också att det i någon mån finns fog för det senare; medlemmar i SD har mist arbeten och fackiga uppdrag på grund av sina övertygelser. Som den journalist han är, så diskuterar han diskussionen om hur mdia bör förhålla sig till SD och kommser fram till att man ska nyhetsrapportera, punkt slut och inte göda deras offermentalitet. Men, säger jag, SD:s medlemmar och anhängare kommer att avsky media så länge de inte köper teorin om konspirationen mot SD eller idéer om att media "mörkar" det de upplever som invandringens verkliga konsekvenser. Så hur man än gör blir det liksom fel. Det Orrenius kunde belyst mer är hur SD i Skåne lyckats fånga upp den Sjöboitiska bondepopulismen och rädslan för samhällsförändraringar SAMTIDGT som man vill förändra Sverige mer än något annat parti. Han kunde också pekat mer på den stora andelen udda existenser i detta parti för det normalt svenska. I dessa pride-tider kan det också vara befogat att påpeka att SD är djupt homofobiska och hela paradoxen i att nationalism är något helt osvenskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar