Theorin överger Öland

Intrigen i Johan Theorins senaste bok låter lockande. Förskolläraren Jan Hauger kommer som nyanställd vikarie till förskolan Gläntan, som ligger precis intill muren vid Sankta Patricias regionklinik. Sjukhuset - som går under öknamnet Sankta Psyko - är säkerhetsklassat, och rymmer bl.a. tvångsvårdade, psykiskt sjuka våldsbrottslingar. De barn som vistas på Gläntan har föräldrar som är intagna på sjukhuset, och barnen är där för att kunna hålla en regelbunden kontakt med sina föräldrar. Genom en källargång som förbinder förskolan med sjukhuset följer förskollärarna barnen till besöksrummet på kliniken, där föräldern väntar. Tre av barnen väntar på att bli placerade i fosterfamilj, och som en tillfällig lösning har man valt att låta dem övernatta på förskolan tillsammans med en pedagog. Jan är engagerad i sitt arbete och blir snabbt omtyckt av både barnen och personalen på förskolan, men läsaren får tidigt veta att det är vissa saker som han hemlighåller för omgivningen. Det verkar finnas en plan bakom Jans val av arbetsplats, och det finns en händelse med en försvunnen pojke från Jans förflutna som ligger och spökar i hans medvetande.

Efter att ha låtit sina tre tidigare romaner ur den planerade kvartetten utspela sig på Öland, har Theorin nu valt att låta sina läsare vänta på den fjärde och sista Ölandsboken och istället sticka emellan med en bok som utspelar sig i trakten kring Göteborg. Resultatet blir att boken inte uppnår den mystik som naturskildringarna framkallade i den karga, ödsliga Ölandsmiljön. Istället försöker Theorin skapa mystik med hjälp av den slutna psykiatriska sjukhusmiljön, men det lyckas inte riktigt. Dessutom är berättelsen inte alls trovärdig. Både karaktärerna och scenarierna är lite för urflippade, så tyvärr Theorin, du borde ha hållit dig kvar på Öland.

/Sara