Poesi i prosaform

Hon är egentligen poet, Linda Boström Knausgård, och det märks när man läser hennes första prosabok Grand Mal. För språket hon använder är riktigt poetiskt. Grand Mal är en novellsamling som rymmer 20 stycken noveller, vilket känns som ett stort antal med tanke på att boken bara består av 106 sidor. Följdaktigen är de flesta novellerna ganska korta, vilket är synd eftersom man inte riktigt hinner bekanta sig med historien innan den är slut. Dessutom känns många av novellerna lite ogenomtänkta på så sätt att det inte riktigt verkar som att Knausgård har någonting att säga med dem. De väcker helt enkelt inget intresse hos mig som läsare, utan passerar förbi utan att lämna något avtryck. Ett par av novellerna är dock lite starkare jämfört med övriga noveller i boken, exempelvis själva titelnovellen, Grand Mal (vilket är beteckningen för ett epileptiskt anfall), där två nyblivna föräldrar hamnar i konflikt om huruvida de ska döpa sitt barn eller inte eftersom de inte är kristna i bibelns mening. Ett annat exempel är novellen Babyalarmet, som också beskriver en situation mellan två småbarnsföräldrar, och där framför allt mammans hysteriska rädsla för att hennes barn inte ska ha det bra. Den här novellsamlingen hade vunnit på att några av de svagare novellerna plockades bort, medan de starka kunde ha behållits och några av dem arbetats om och kanske förlängts en smula. Men det märks att Knausgård har kapacitet att skriva bra prosa, och, som inledningsvis nämndes, hennes poetiska språk är ett stort plus.

/Sara