Moderspassion

Majgull Axelssons senaste roman Moderspassion utspelar sig till att börja med på vägkrogen Sallys Café & Restaurang utanför Arvika. Krogen drivs av Minna, som fått ärva den av sin moster Sally. Det är höst, och en våldsam storm med regn och översvämningar har dragit in över landet. En grupp människor tvingas ta skydd mot ovädret inne på Minnas vägkrog, och medan stormen viner utanför väggarna rullas karaktärernas livshistorier, såväl som livslögner, upp. Där finns Tyrone från räddningstjänsten, restaurangbiträdet Anette, som tillägnat sitt liv till att ta hand om den supande Sonny, journalisten Ritva som är ute efter sitt scoop, och den alkoholiserade före detta Dramatenskådespelerskan, Marguerite, med hennes självupptagne och elake man Henrik. Minna själv är ensamstående mamma till en dotter som för en utomstående betraktare har allt: dyra prylar och kläder, oerhört fina betyg och ett mycket fördelaktigt utseende. Men något är fel. Vad hände med dottern som hade allt? Minnas livslögn är större än någon kan förstå, och bakom den döljer sig samhällets kvinnoförakt som Minna till sin stora fasa fått se förgöra såväl hennes mamma som hennes dotter. Men Minna tvingas, efter ovädersnatten, att se sanningen i vitögat, frigöra sig från sina demoner, och ta itu med sitt liv.

Det här är en mörk roman, ja, fullkomligt nattsvart. Det stora temat är moderskap, med underteman som skam, skuld, lögner, sorg och sexualitet. Och det blir tungt och så ångestfyllt så att jag nästan inte vill läsa mer. Men jag läser ändå. För Majgull Axelsson är en bra författare, och jag vill gärna att hon ännu en gång ska lyckas lika bra som hon gjorde med Aprilhäxan. Men hon når inte dit den här gången heller.

/Sara