Joyce Carol Oates senaste bok A Fair Maiden (En fager mö på svenska) handlar inte helt otippat om maktmissbruk och utnyttjande av den svaga och utsatta människan. Den 16-åriga underklassflickan Katya Spivak arbetar under sommaren som underbetald barnflicka i den snobbiga och nyrika familjen Engelhardt vid den fina semesterorten, när hon möter den 68-årige lokalt berömde och förmögne författaren, musikern och konstnären, Marcus Kidder. Han behandlar henne till att börja med med respekt och värdighet, och hon förblindas av att visas uppskattning av någon som är så rik och betydelsefull. Men vad är egentligen den åldrade Mr Kidder ute efter? Bit för bit närmar han sig den unga och oskuldsfulla kvinnan från de trasiga hemförhållandena, och hon som är så utsvulten på kärlek, som aldrig har blivit älskad tidigare, tar tacksamt emot hans kärlek och pengar och blir därmed ett lätt byte.
Oates skriver i vanlig ordning skickligt, och lyckas både sy ihop historien och hålla läsaren fängslad boken igenom. Den här gången har hon också använt sig av en lite drömsk, trollbindande berättarteknik, som hon bemästrar riktigt bra. Och trots att handlingen kan tyckas lite klichéartad kan den som förväntar sig ett förutsägbart slut glömma det. För drottningen i denna genre bjuder inte på några sådana.
/Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar