Eftersom det i dag är Världsbokdagen tyckte Anders att jag skulle skriva ett inlägg om en bok som har betytt extra mycket för mig. Det var inte en lätt uppgift kan jag säga. Jag kan nämligen inte ens svara på den enkla frågan som jag får ibland, ”vilken är din favoritbok?”, för jag har ingen sådan. Böcker har betytt väldigt mycket för mig hela livet, och det finns massor av böcker som jag tyckt varit helt underbara, och ändå kan jag inte säga att det finns någon bok som varit så extraordinär för mig att jag kan utnämna den till ”the book”. Jag har däremot haft en massa olika perioder i livet då jag varit insnöad på en viss typ av litteratur, eller en viss författare, men sen har jag gått vidare och när jag ser tillbaka på vissa av de här perioderna är det ibland med häpnad över mina egna val av böcker. Man kanske kan säga att jag är en otålig bokläsare, som ständigt vill vidare mot nya läsupplevelser. Det finns ju massor av böcker därute som bara väntar på att få bli upptäckta av mig. Därför har det, vad jag kan minnas, heller aldrig hänt att jag läst en bok två gånger. Om man tittar i min bokhylla ryms en salig blandning av böcker, allt ifrån gamla klassiker till nyare deckare, och det de har gemensamt är att de är dammiga eftersom de, sedan de blivit utlästa, bara står där i hyllan. Numera lånar jag därför mest böcker från biblioteket, eftersom det känns både onödigt och dyrt att köpa så många böcker som jag avverkar. Således kan jag alltså inte plocka fram ett gammalt gulnat bokexemplar ur hyllan, som är så välläst att det håller på att falla i bitar, och säga till er: ”det här ni, det är en speciell bok för mig”. Inte ens på Världsbokdagen. Tyvärr.
/Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar