Välkommen till ännu en djävla bokblogg, som inte är tänkt att vara ett dugg pretentiös eftersom skribenterna som ligger bakom den själva inte är det. Vi är två helt vanliga bok- och språknördar som läser mycket, och som vill ge uttryck för de tankar läsningen väcker hos oss.I går läste jag ut boken Sorgesång av den norsk/amerikanska författarinnan Siri Hustvedt, och den förtjänar att bli omnämnd här. Hustvedt har en härlig, intelligent, berättarteknik, och hon lyckas få många intressanta karaktärer att uppenbara sig i boken. Huvudkaraktären, Erik, som arbetar som psykoanalytiker i New York, hittar efter sin fars död en del dagböcker och brev som fadern har lämnat efter sig. Bl.a. finns där ett kryptiskt brev från en, för honom, okänd kvinna. Tillsammans med sin syster börjar Erik försöka få fram vem kvinnan är och vad brevet handlar om. Erik förälskar sig vid samma tidpunkt i en kvinna som flyttat in i hans hus. Det visar sig att kvinnan och hennes dotter är förföljda av dotterns pappa, och Erik blir snabbt och ofrivilligt indragen i dramat. Samtidigt jagas även Eriks syster, Inga, av en journalist som hotar att avslöja hemligheter om Ingas avlidne man, som var en känd författare. Hustvedt bygger - genom sina intressanta karaktärer och sin speciella berättarteknik - upp både mystik och spänning, trots att storyn egentligen inte innehåller några stora, dramatiska händelser. Språket är underbart, men det svenska exemplaret innehåller några översättningsmissar och stavfel, vilket tyvärr drar ner intrycket hos mig en aning. Boken lämnar dock spår efter sig i mitt medvetande, och helhetsintrycket är därför odelat positivt. Jag ser personligen Siri Hustvedt som en betydligt större författartalang än hennes make, Paul Auster.
/Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar