Något alldeles extra

Bastarden från Istanbul är en omtalad roman som skrivits av den turkiska författarinnan Elif Shafak. När boken hade getts ut i Turkiet åtalades hon för att ha "förolämpat republiken Turkiet" enligt artikel 301 i den turkiska brottsbalken. Det här åtalet grundade sig på yttranden som några av de armenska karaktärerna gör i boken, och för detta hade hon kunnat bli dömd till upp till tre års fängelse. Åtalet lades dock ner, och nu har romanen översatts till över 20 språk, bl.a. svenska.

De två huvudpersonerna i boken är två unga kvinnor i 20-årsåldern. Titeln syftar på Asya, som är en envis och rebellisk, faderslös tjej som bor i Istanbul hos sin mormor och mostrar, varav en av de kvinnor som hon kallar "moster" egentligen är hennes mamma. I bokens inledning får vi bekanta oss med Asyas mamma när hon som 19-åring i utmanande, kort kjol och på höga klackar är på väg till sjukhuset för att göra abort. Nu blir det ingen abort, utan Asya föds och får växa upp med ovissheten om vem som är hennes pappa. I skolan kallas hos för "bastard" och det händer även att hennes mostrar använder det nedsättande ordet om henne. Den andra unga kvinnan som vi får följa är Armanoush - eller Amy som hennes mamma kallar henne - som bor i USA. Hon har en armensk pappa i San Francisco och en amerikansk mamma som bor i Arizona. De båda unga kvinnorna förs samman när Armanoush åker till Istanbul för att utforska landet som hennes armenska släkt flytt från, och Armanoush ber att få bo hemma hos sin styvfar Mustafas släkt under sin vistelse i Istanbul.

Naturligtvis blir det en del förvecklingar under resans gång, och naturligtvis finns det en hel del familjehemligheter som spökar i bakgrunden. Romanen är inte normbrytade på det viset. Men den är väldigt speciell på så sätt att den är skriven av en turkisk kvinna som på ett kritiskt sätt både beskriver sitt land och det historiska folkmordet på armenier som ägde rum 1915. Man kan förstå att det finns de som tycker att författarinnan har förolämpat Turkiet, men det är lite svårare att förstå att man genom att skriva en roman kan riskera att hamna i fängelse i tre års tid.

Bortsett från att boken är revolutionerande är den också väldigt välskriven rent litterärt. Själva historien håller hela vägen, och författaren använder språket på ett skickligt sätt. Miljöerna och de olika karaktärerna beskrivs dessutom på ett målande och tidvis humoristiskt sätt, som är väldigt tilltalande. Vad sägs t.ex. om karaktärer som omnämns som "den Periodsupande Skämttecknaren", "den Ovanligt Obegåvade Poeten" och "den Ickenationalistiske Manusförfattaren till Ultranationalistiska Filmer" vilka är några av de udda figurer som Asya umgås med på sitt stamhak Café Kundera? Och när Shafak beskriver Istanbul är det på ett sätt som får läsaren att själv delta i stadens puls och känna dess dofter. Kort sagt, det här är en bok som är värd att läsas, både som en underhållande roman, som en intressant inblick i dagens Istanbul, och som en historisk glimt av den förföljelse och de våldsamheter som armenierna utsattes för för snart 100 år sedan.

/Sara