Carl-Johan Vallgren är en intressant författare, som jag nyligen fått upp ögonen för. Samtidigt som han har ett fantastiskt språk, lyckas han även med konststycket att berätta sin historia på ett fängslande sätt. Boken Kunzelmann & Kunzelmann är en parallellhistoria om far och son i varsin tidsepok. Kunzelmann den äldre är en mycket intressant man, tillika en skicklig konstförfalskare i Tyskland under tiden för andra världskriget, som senare fortsätter sin kriminella yrkesbana i Sverige. Hans karaktär blir ännu mer intressant tack vare det faktum att han är bög, vilket ger läsarna möjlighet att följa hans kärlekstörstande eskapader både i ett homofobt Nazityskland och i ett Sverige som visar sig ha samma inskränkta syn på "sjukdomen". Kunzelmann den yngre är däremot en ointressant typ, som kan tyckas vara lite väl stereotyp i sin roll som bortskämd skitstövel. Han lever ett liv långt över sina tillgångar, med skulder upp över öronen, och vägrar ta ansvar för sitt liv. När fadern dör hoppas Kunzelmann den yngre på ett stort arv, men istället hinner verkligheten ifatt honom och han hamnar i en helt osannolik situation. Som tur är reder allt upp sig på slutet, lite väl bra kan jag tycka. För lika mycket som jag tycker illa om öppna eller olyckliga slut, lika mycket mår jag illa över perfekta Hollywoodslut, där alla karaktärer plötsligt svävar runt på små rosa, fluffiga moln och är sååå lyckliga. Men, bortsett från slutet, är boken både underhållande och lärorik.
/Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar