Den som vill läsa novellsamlingar av riktigt hög kvalitet får inte missa den kanadensiska författarinnan Alice Munros böcker. Det här är en författarinna som år 2009 belönades med det internationella Man Booker-priset, och personligen anser jag att hon vore en värdig nobelprisvinnare i litteratur.Att skriva en novell är ingen enkel match, eftersom det gäller att trycka ihop en hel historia på bara några sidor, och ändå lyckas trollbinda läsaren. Tänk då hur svårt det måste vara att skriva en hel novellsamling bestående av många gripande berättelser. Alice Munro har skrivit tolv sådana novellsamlingar! Hennes senaste För mycket lycka består av nio berättelser, och de åtta första är typiska Munronoveller där man inte kan undgå att krypa under skinnet på karaktärerna och totalt slukas upp av de intensiva berättelserna. Som t.ex. i Fria Radikaler, där en okänd man ringer på dörren hos en änka som är döende i cancer. Mannen säger att han ska kontrollera proppskåpet, men det visar sig att han är en galnig som har dödat sina föräldrar och sin syster, och när han väl tagit sig in i änkans bostad tar han också henne som gisslan. Trots att änkan är döende känner hon en oväntat stark dödsångest, som Munro lyckas förmedla till läsaren. Den nionde och sista novellen däremot är lite ovanlig. Den har gett boken sin titel och heter alltså För mycket lycka, och den handlar om den ryska matematikern Sofia Kovalevskaja, som levde i verklighetens Europa mellan åren 1850-1891. Berättelsen är hela 60 sidor lång, vilket är ovanligt i Munrosammanhang, och den passar inte riktigt in i novellsamlingen. Den består inte heller av den intensitet som hennes vanliga noveller gör. Men det är alldeles uppenbart att Alice Munro har fängslats av den ovanliga kvinnans liv, och velat hylla henne, vilket i sig är ett sådant hedervärt uppdrag att ta på sig att jag här kan förlåta Munro för att hon inte riktigt når upp till sin vanliga berättarglans.
/Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar