Stalins kossor

I Stalins kossor skildrar Sofi Oksanen den finsk-estniska tjejen Annas uppväxt och ungdom i Finland. Det är ett liv som som styrs av de svåra ätstörningar Anna lider av, där matens kontroll över hennes liv ger henne känslan av att ha kontroll över sin kropp. Och som kvinna måste man vara noga med hur man ser ut och vad man säger, det har Anna tidigt fått lära sig av sin mamma. Framförallt är det viktigt att Anna förnekar sitt estniska ursprung, så att hon inte blir betraktad som en rysshora. I boken får man också ta del av intressanta tillbakablickar i tiden, och möta Annas mamma, mormor och andra släktingar, och följa deras hårda liv i Estland under Sovjettiden.

Efter Utrensning var mina förväntningar på Sofi Oksanens debutroman väldigt höga. Men förväntningarna övergick snart i lite av en besvikelse. Det feminsistiska budskapet är visserligen viktigt och boken svider verkligen att läsa, men berättelsen fokuserar allt för mycket på detaljer kring Annas bulimi. För en bulimiker ser verkligheten ut precis så, att tillvaron kretsar totalt kring mat, och det är säkerligen den verkligheten som Oksanen försökt skildra. Men det ger inte en särskilt stor läsupplevelse att ta del av 468 sidor som domineras av mat och spyor. Tyvärr. Ett stort plus vill jag dock ge till språket, som håller Oksanenstil.

/Sara