lördag 13 augusti 2011

Konsten att vara otrogen på Facebook

Titeln på boken gick bara inte att motstå när den hamnade i mitt synfält vid det senaste besöket på biblioteket. Jag var helt enkelt bara tvungen att ta reda på vad Gunilla Bergensten lyckats åstadkomma med detta högaktuella ämne som grund för sin första roman.

Bokens huvudperson, den 35-åriga Tove, säger upp sig från det stressiga och prestigefyllda jobbet på en reklambyrå i Göteborg, och flyttar tillsammans med sin man, Fredrik, till Varberg. Fredrik finner sig snabbt tillrätta i den lilla staden, men Tove börjar genast att längta tillbaka till storstadslivet, jobbet och umgänget med vännerna. Denna längtan, tillsammans med Toves och Fredriks tärande, ofrivilliga barnlöshet, blir outhärdlig för Tove, och hennes enda flyktväg bort från den tråkiga tillvaron blir via Internet och Facebook. För på Facebook letar hon upp sin gamla flirt från det förflutna, Christian, som nu är gift, har två barn och bor med sin familj i Stockholm. Christian blir glad över att höra av Tove efter alla dessa år, och det dröjer inte länge innan de har tagit upp sin flirt där den senast slutade. Deras kontakter blir mer och mer intensiva, både via statuskommentarer och chattande på Facebook, och via flirtiga sms, vilket senare övergår i verkliga möten, där Tove ljuger för sin man och sina vänner för att få träffa Christian i Stockholm. Hon vet innerst inne att det hon gör är fel, såklart, men hon kan inte hindra sig själv, och för att orka stå ut med sitt svek intalar hon sig att det hon gör inte är så farligt. För vilken skada kan en nätflirt göra? Det är ju inte så att det är frågan om otrohet, och hennes man behöver inte få veta något. Eller? Till slut tar sig vekligheten förstås in i Toves låtsasvärld och hela tillvaron ställs på sin spets.

Det bästa med boken är att den har lyckats fånga samtiden, med Internet och Facebook i fokus, där man snabbt och enkelt håller sig uppdaterad och sköter de flesta av sina sociala kontakter. Eftersom det går så snabbt och enkelt är det också lätt att lura sig själv att det inte är så farligt det man gör i cybervärlden. Man kan falla in i ett spel av t.ex. lögner och otrohet. Men rent litterärt är den här boken inte mycket ur läsesynpunkt. Visserligen platsar den i chick lit-genren, men den ger inte ens den feelgood-känsla som en sådan bok kan förväntas ge. Och upplösningen blir både förutsägbar och löjligt enkel.

/Sara

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar