Vi har läst det förr. En ung man kommer till en stor stad med gitarren över axeln och försöjer sig på skitjobb och spelar på sin fritid. Vi har läst det förr, men vi gillar det. Särskilt som det inte är romanens jag som är den store förföraren, utan snarare den som gör en flickvän av en av kompisens misslyckade ragg. Det är en bagatellartad historia. Petr ger upp lärarjobb, flickvän och fast bostad i Prag för rockenrolliv i Berlin. Alla har ju ett hungrigt hjärta. Han bildar ett band med sin roomie, förföraren som raggar på lögner om att han varit i Sydamerika som hjältemodig sjukvårdare. Dom spelar i tunnelbanan, hänger i tunnelbanan och bandet de bildar heter såklart U-bahn och spelar självfallet punk. Hey, hoo, let´s go. Här svävar man inte högt över stan som änglarna i Wim Wenders film, här är man mitt i infrastrukturen, bland minnen, spöken och luttrade tunnelbaneförare.
Och referenserna till uppväxten i die ehemahlige Osten är många, särskilt när han och flickvännen minns barndomens resor och konsekvenserna av delningar och återföreningar. För mig som tåg- och Berlinnörd är det här den perfekta boken. Synd bara att den tar slut så fort. Men punkens berättelser är ju sådana. Intensiva, snabba och korta. Jaroslav Rudis - Himmel under Berlin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar