Den nu 32-årige Nam Le är född i Vietnam och uppvuxen i Australien. Hans författardebut, novellsamlingen Båten, som utkom 2008 (2010 på svenska) är en imponerande potpurri av välskrivna historier som utspelar sig på olika platser runt om i världen. Huvudkaraktärerna är allt ifrån en medelålders man i New York som ska träffa sin dotter för första gången på 17 år, via en ung yrkesmördare i Colombias slum, till en ung tjej som är på väg att lämna sin familj i krigets Hiroshima för ett bättre liv på en annan plats. Och det är just de markanta olikheterna i berättelserna som gör den här novellsamlingen så intressant. Bokens titel är hämtad från den sista novellen, som helt och hållet utspelar sig på ett fartyg på Sydkinesiska havet, där en grupp flyktingar desperat kämpar för att överleva. Och även om han inte minns någonting av det själv, har författaren en del att relatera till i den berättelsen, eftersom han själv kom till Australien som båtflykting.
Förutom novellernas olikheter när det gäller handling, huvudpersoner och den plats de utspelar sig på, skiljer de sig även åt både vad gäller längd och förmåga att fånga mitt intresse som läsare. Vissa av novellerna slukar mig totalt, medan andra inte berör mig lika djupt. Vad de däremot har gemensamt är kvaliteten. Det är därför inte svårt att förstå varför Nam Le belönats med elva olika priser för sitt skrivande, bl.a. Dylan Thomas Prize och Australian Prime Minister's Literary Award. Jag vågar därför säga att vi kommer att se fler böcker av Nam Le framöver./Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar