Lukas Moodysson hävdar själv att hans bok Döden & Co. inte är självbiografisk. Och visst finns det säkerligen avvikelser från hans verkliga liv i berättelsen, men Moodysson får göra lite mer än att bara byta ut ett k mot ett c i huvudkaraktärens namn för att övertyga mig om att det inte är hans eget fadersuppror det handlar om. Boken börjar med att Lucas får veta att hans pappa ligger döende på akuten, och Lucas tar med sitt schackbräde och åker dit i tron att han ska få spela de sista schackpartierna med sin far medan de väntar in mannen med lien. Men när han kommer fram är det redan försent. Det blev inget långdraget, tårfyllt avsked, där pappan bad om förlåtelse och förklarade varför han tog avstånd från sin son som liten, och detta visar sig bli oerhört svårt för Lucas att hantera.Boken är riktigt mörk, och därtill väldigt suggestiv och fragmentarisk. Det blir lite som en mix av Bergmans Det sjunde inseglet och Mikael Niemis Populärmusik från Vittula, dock utan vare sig humor eller ironi. Lägg sedan till fadersupproret, som så många andra författare och filmskapare redan avhandlat, så har vi helheten. Ok Moodysson, vi vet att du är svår, men det är nog trots allt bäst att du håller dig till filmskapandet, för det är där din talang ligger.
/Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar