Jag har varit nyfiken på David Nicholls bok One Day (svensk titel En dag) ända sedan jag först läste om att den kommit ut. Upplägget är lite annorlunda, då man som läsare får följa de två huvudpersonerna under en dag varje år i tjugo års tid, och det är nog just det, tillsammans med alla lovord boken fått, som fångade mitt intresse. Det börjar med att Emma och Dexter tillsammans spenderar första natten efter att de tagit examen från universitetet i Edinburgh, den 15 juli 1988. Den natten - som kunde ha blivit den sista gång de sågs, eller möjligen början på en kort romans - blir istället inledningen på en lång vänskap, som trots deras olikheter och de skilda vägar de tar i livet, är så stark att den håller dem samman under alla år som går. Nicholls tar med oss rakt in i Emmas och Dexters liv den 15 juli varje år från 1988 fram till 2007, vilket blir till ett händelserikt och underhållande äventyr där vi få lära känna båda huvudkaraktärerna på djupet. Medan Dexter hoppar från den ena kvinnan till den andra, lever sitt ytliga liv i rampljuset och dränker sig i alkohol, lever Emma ett betydligt stillsammare liv där hon försöker komma underfund med vem hon egentligen är och vad hon vill göra. Samtidigt ligger en spirande kärlekshistoria huvudkaraktärerna emellan och gror någonstans i kulisserna, och trots att varken Emma eller Dexter vill inse det, vet läsaren hur rätt de båda är för varandra. Det enda som fattas är att de själva ska förstå det, och bestämma sig för varandra.Den här boken fullkomligt slukade mig från pärm till pärm. Upplägget är briljant, och den är oerhört skickligt skriven. Det går bara inte att undkomma den starka känsla av inlevelse i Emmas och Dexters känsloliv som Nicholls serverar. Och när jag avslutat läsningen är jag helt bedrövad, både över att det gick som det gick och över att boken tog slut.
/Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar