Författaräventyr i sömnig skånsk by

Den är inte helt ny Jesper Högströms debutroman Den andra stranden som kom ut 2004, men den är ändå värd att skrivas om här i bokbloggen. Boken utspelar sig i den sömniga byn Alaröd i Skåne, dit huvudpersonen, den universitetsstuderande Martin, kommit för att skriva sin C-uppsats i litteraturvetenskap, om Stig Dagerman. Det är nämligen så att Dagerman hyrde en stuga just i Alaröd sommaren 1951, där han försökte finna sinnesro och inspiration till att skriva sin nästa roman, och Martin har en idé om att han ska gå i Dagermans fotspår. Men i likhet med Dagerman finner Martin ingen skrivro i Alaröd. Han blir allt för distraherad av byinnevånarna, och de märkliga händelser som sker runt omkring dem. Martin misstänker att byn döljer en stor hemlighet, och han bestämmer sig för att ta reda på vad det är för hemlighet. Till slut finner han sig insnärjd i ett nät av ond bråd död och en jakt på ett försvunnet manuskript.

Boken börjar som en roman med ett intressant upplägg. Författaren gör en intressant skildring av byborna genom den unge Martins ögon. Karaktären Martin är också en intressant figur i sig, framför allt genom den förändring han genomgår under den tid han vistas i byn. När han anländer är han en typisk ung Lundastudent, som ser den självupptagna och politiskt korrekta Moa som sin drömkvinna. Men i takt med att han kommer byborna närmare förändras hans attityd, och när den underbara Moa kommer på besök tillsammans med sina studiekompisar upptäcker Martin att han faktiskt föraktar henne:

Han låg vaken och tittade på henne. I sömnen hade alla choser och attityder
fallit av henne och hennes ansikte såg ut som ett barns. Han insåg att det var
bara några veckor sedan han hade beundrat samma överspända beteende hos henne,
som han nu fann så enerverande: flamset och jargongen, rädslan och omogenheten.
Men de attityderna hade inget att göra med den hon egentligen var. Hon bara
levde ett liv som inte tillät henne att bete sig på något annat sätt, precis
som han själv hade gjort för bara en månad sedan. Det var därför han beundrat
henne och det var därför han retade sig på henne. Det var spegelbilden av någon
han hade varit som han såg. Och vem var han nu?

Det är lite tråkigt att boken efter halva vägen förvandlas till en vanlig deckare. Den hade vunnit på att få fortsätta på det intressanta spår den började. Men Högström lyckas ändå förhållandevis bra med sin debutbok, och jag är nöjd med läsupplevelsen när jag har avslutat boken. Dessutom föddes en längtan att få läsa verk av Stig Dagerman.

/Sara