Att Ann Heberlein inte är en person som tar lätt på livet vet alla som läst hennes oerhört självutlämnande bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, där läsaren får ta del av hennes bipolära skjukdom och de självmordstankar som hon dras med. Som en förlängning av det här mörka temat har hon nu även gett ut En liten bok om ondska, men den här gången håller hon inne med sina egna erfarenheter och tankar, och använder sig istället av ett strikt akademiskt skrivsätt. Hon hämtar många av sina exempel från filmens och litteraturens värld, där hon använder sig av olika fiktiva karaktärer för att måla upp sina poänger. Men hon plockar också många exempel ur verkligheten, då hon använder sig av exempelvis Adolf Hitler, Anders Eklund, Josef Fritzl, Ted Bundy, Annika Östberg, Sara Svensson och många fler för att stödja sitt resonemang. Mellan alla dessa exempel refererar hon också friskt till andrahandskällor. Eftersom jag hade väntat mig en bok där Heberlein själv lägger fram lite nydanande och tankeväckande idéer kring ondska, blev jag lite besviken över att den var så pass akademiskt skriven. Emellanåt tråkade den faktiskt ut mig så mycket att jag övervägde att sluta läsa den, och då är jag ändå ganska van vid att läsa akademiska texter. Men besvikelsen berodde nog till störst del på att jag själv hade helt andra förväntningar på boken.Det Heberlein vill ha sagt är i alla fall i huvudsak att vi bör skilja mellan onda handlingar och onda personer, och att det är är vi - de vanliga människorna, som så ofta står passiva och blundar för ondskan - som ger ondskan förutsättning att finnas till och verka. För, som Ann Heberlein uttrycker det: "utan de vanliga människornas oreflekterade stöd skulle Hitler bara vara en ensam, perverterad och maktlös man". Och just detta citat är något som jag tycker att vi alla bör bära med oss, som en påminnelse om vår egen del i allt det som händer omkring oss.
/Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar