lördag 13 augusti 2011

Då som nu

Ilse, Paul och Arnold. Tre tyska medborgare som av olika skäl hamnar i det vackra neutrala Sverige och förälskar sig och försöker leva sina liv här. Det ska dock visa sig vara utomordentligt svårt, för nu talar vi om det sena trettiotalet och det tidiga fyrtiotalet och en flyktingpolitik som framstår som en sverigedemokratisk dröm. I fina Sverige kan man hamna i läger om man är jude eller på annat vis suspekt utlänning och då inte för att förintas, utan för att någon bestämt att det är bäst så. Anhöriga med judisk börd kan självklart inte beviljas asyl i Sverige om de inte är nära döden, ty missnöje med den tyska ordningen är inte asylskäl nog, inte ens efter november 38. Cyniker och fegisar i samarbete med rasister bildar under dessa år underlaget för den politik som kostar livet för tusentals människor som kunde fått komma hit. Byråkratin verkar övermäktig och känslolös.
Annika Thor har en mission och hennes research är välgjord. Boken är läsvärd, trots mörkret och trots att man inte riktigt vill inse att det var så illa här i vårt land. Men det är för att få veta konsekvenserna av en usel asylpolitik och för att få energi att kämpa mot antisemitism och för öppnare gränser man ska läsa boken. Själva grundhistorien är inte sådär jättebra, men det har man överseende med.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar