Kokongen i Anette Kindahls debutroman med samma namn är ett gammalt museieföremål, nämligen ett sidentäcke, som huvudpersonen Sarah virar in sig i så fort hon befinner sig ensam i föremålsmagasinet på museet, där hon jobbar med att katalogisera gamla föremål. Sarah är inte särskilt intresserad av sitt arbete, men däremot är hon intresserad av sin egen släkts förflutna, och när hon kryper in i sitt sidentäcke på museet och gömmer sig, får hon vara ifred från omvärlden och kan locka fram sina minnen från den där otäcka sommaren 1971. Det var då, under hennes första sommarlov, som föräldrarnas äktenskap var nära att spricka, och det var också den sommaren som två unga kvinnor i trakten gick en våldsam död till mötes. Vad var det egentligen som hände den sommaren, och hur hänger de händelserna ihop med Hermann Görings besök i Norrköpingstrakten år 1934? Den här berättelsen är riktigt genial. Kindahl håller hela tiden greppet om läsaren med sin mystiska och säkra berättarteknik. Historiska återblickar varvade med nutid, för att få berättelsens pusselbitar att sakta passa in i varandra, är inte alls unikt bland romanförfattare. Tvärtom är det ett vanligt stilistiskt grepp. Men Kindahl använder sig av det på ett osedvanligt skickligt sätt, och den sista pusselbiten hamnar på plats i precis rätt ögonblick.
/Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar