Boken Hjärtdjur (som nu finns i pocketutgåva), av 2009 års Nobelpristagare i litteratur, Herta Müller, beskriver en grupp vänners levnadsöden i Ceauşescus Rumänien. Det är givetvis ingen munter berättelse, med tanke på levnadsförhållandena för folket i landet under diktaturen, men historien är ändå inte nattsvart. Vännerna försöker med enkla medel hålla humöret uppe så gott det går.
Jag kan inte säga att boken helt faller mig i smaken. Emellanåt glimmar den till och är riktigt bra, men mestadels känns den trist och händelselös. Nu menar jag inte att böcker alltid måste ha ett avancerat förlopp av händelser som radas upp för läsaren, men de händelselösa bitarna måste vara skrivna med känsla och intensitet för att fånga mitt intresse. Det kan t.ex. gälla intressanta tankegångar eller känslor som lyfts fram. På den punkten lyckas inte Müller riktigt. Nu är det här den första och enda boken jag läst av Nobelpristagaren, men jag kan ändå inte låta bli att förundras över vad det var i hennes skrivande som Svenska Akademien ansåg vara så bra att hon var värd utnämnelsen. Visst är det intressant att historien utspelar sig i ett land som Rumänien, men själva berättartekniken överglänser förmodligen inte andra tänkbara kandidater som kan ha varit aktuella för priset. Dessutom är boken lite väl tunn, bara 212 sidor i pocketversionen. Den levde därför inte upp till de förväntningar jag hade inför att få läsa ett verk av en Nobelpristagare.
/Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar